Inga skitungar längre

Nu kan jag inte se korten, min dator är inte helt som den ska ikväll :o(



Håller med dig om att det är mycket från den första tiden man aldrig glömmer, mycket som var overkligt på något sätt. Men samtidigt är det också mycket från sjukhustiden som man förträngt nu.



V.30, det är ju några veckor för tidigt. Hur var det med dem när de kom? Kom alla hem samtidigt?



Tre stycken på en gång. Det är en upplevelse man inte kan sätta sig in i. Säkert tufft i starten, men tänk vilken glädje de kommer ha av varandra i livet. Underbart!! Snart ett årsdag :o) Blir det stort kalas?

Ja, det är helt ofattbart, jag frågar mig varje dag vart min lilla bebis tagit vägen :o) Men så möter man nyfödda normalstora barn och tänker, gud så liten, så liten har Jesper aldrig varit, haha.. man glömmer fort! :o)



Usch, nej, det förstår jag att det var "skönt" att inte vara där när det hände. Var ni länge på sjukhuset? Skönt för Saga att ni væntade på henne. Kan inte vara lætt att pløtsligt vara utan sina syskon. Mamma har berættat att nær jag och min syster føddes (i v.32) så kunde jag efter någon vecka resa hem på perm, men då blev visst min syster lite sæmre, så jag fick åka in igen och ligga brevid henne. Konstigt hur påverkade de små kan vara utan att egentligen vara medvetna om det :o)

Sjukt att det snart har gått ett år. Galet att tiden går så fort och att de faktiskt växer upp och blir stora, friska och krya barn trots tidig nedkomst. Heja svensk sjukvård. Fy satan vad vi har det bra!



Förresten så syns inte bilderna på din blogg längre... :(

Har de flyttats till någon ny mapp eller liknande, för alla är brutna länkar...



kram