På Måndagar klockan 21.00 sitter jag klistrad framför tv:n och Tv4. Då är det dax för En unge i minuten, har alltid varit intresserad av förlossningsserier även innan jag blev gravid.

Men det är med blandade känslor jag tittar. Jag sitter med klumpen i halsen och tårarna brukar vara fasligt nära. Finns ju inget finare än att föda barn till världen. Och trots all skrik, gråt och smärta så sitter jag bara och tänker på hur läckert och fantastiskt det måste vara att föda vaginalt. Tänk att få föda sitt barn och få upp det lilla knyttet på bröstet, få hålla om och andas in dess doft.
Jag fick ju aldrig göra det! Fick ju knappt se mina barn. Tänker inte dra min förlossningsberättelse igen men för er som vill finns den att läsa HÄR.


Jag blir lixom arg och besviken. Vill ju så gärna uppleva det där och jag tror att jag skulle göra ett jäkla bra jobb!
Har ju 3 barn och det blir kanske inga fler....men vem vet ;-)