Idag blir våra små troll 10 månader.
Tänk att det var 10 månader sen vi kom till neoanatalen. 10 månader är inte lång tid men jisses vad det har hänt grejer. Känns som det var igår som Filip låg och kämpade för att ta sig ur respiratorn. För 10 månader sen var dom små och bräckliga och såg ut som små fågelungar idag är dom 3 friska och livfulla små barn.
 
Satt igår med min mamma och tittade på bilder på när barnen kom. Rickard knäppte en massa bilder på när dom precis plockats ut.
Får lixom som en panikkänsla när jag tittar på bilderna från den första tiden. Känns som att någon tar tag i hjärtat och trycker till och att någon ställer sig på bröstkorgen. Gråten är alltid nära. Man inte har ju aldrig hunnit stannat upp och bearbetat allt.


Våra älskade underverk, våra mirakel!